I väntans tider alltså.......Nu e röntgen även gjord på Sillen & Gnizta i Ginkullen, så nu håller vi tummarna hårt   . Hursom så verkar de må prima i lederna som de far runt både högt och lågt.  

Malin fick in en superbra bild på en groggy Sill i vänt rummet,,Inte ofta han e sååå lugn och inte med tungan på svaj ;-) Här ses även båda två bli mer och mer seeega innan röntgen,,

Gulliga Silver,,inte mycket "sprall brall" här inte...

_ Vilken fj--dra fest syrran...hade vi kul?

Tankar om hundar,,,och det som slår mig mer och mer är,hur intelligenta är de egentligen? I hur många steg framåt kan de tänka om de ser något...? Kedjning vet vi alla, men hur långa kan dessa bli? Ibland tänker jag oxå   

En av alla dagar då jag var på G hem efter en vanlig promenad med dogsen och går på "stora" vägen ca. 100 m från infarten till vår enskilda väg, så svänger det in en okänd bil mot vår lilla grusväg från "stora vägen". Lizzie hajjar då till direkt,-någon svänger in mot vårt hem verkar hon tänka. Hon börjar dra ordentligt och  målmedvetet mot hemmet.

Jag tycker självklart inte det är underligt att hundar reagerar om de ÄR på gården hemma och det kommer någon. Men nu var vi en bit FRÅN hemmet och hon såg detta och verkar tänka längre. Någon kör av från "stora" vägen" mot vårt hem trots att vi var så långt ifrån infarten....Inte alls konstigt kanske,,men tänker DET gör de så mycket att vi många gånger underskattar och gör det för lätt för dem i vår träning med dessa underbara & intelligenta djur:-)

Lizzie,,,okejdå,,,ser kanske inte så intelligent ut men men;-)

En till söt händelse som fick mig att stanna upp och tänka till på hundar och dess intellekt, var när jag i stressens hetta skulle ut på promenad med dem men hittade inte den ena vanten. Jag irrade runt runt runt flera varv i huset och kollade i min väska och vid flera tillfällen snubbalar jag över "Gnizta" och svär,,men tittar inte på henne. Hon var mig alltså hackihäl heeela sökandet...Vi sista "snubblet" fick jag väl nog och skulle just skälla på henne..men...Där står hon med den andra vanten i munnen och har väl så gjort heeela tiden då hon försökt få min uppmärksamhet...Vilken dålig matte & vilken go och intelligent hund tänkte jag då...Hon visste vad jag letade efter hon  .

Hon är charmig hon, för igår råkade H. ha sönder en blomvas som sprack sönder och glas sprätte iväg. När vi väl trott att all splitter var bortstädat så följer återigen Gnizta mig ända upp till toa. Där sätter hon sig lugnt mitt framför mig med läppar lätt uppdragna framtill så incisiverna blottas och glor med stora runda koögon   .

Vad sjutton har du något i munnen undrar jag ? och Säger -tack, tack. Då överlämnar hon lugnt en 1 cm stor glasbit från vasen 

Tack för den du!!!...Vilken himla tur att hon ÄLSKAR lämna grejor till sin matte, och att hon älskar att få beröm och uppmärksamhet, annars vette tusan hur det gått med magen hennes, hualigen !!!

Jaa,,Lizzies charmiga dotter Gnizta, inte heller så intelligent utseende kanske, men vem har det...?   Name it!

En kall nos.
Ett par fuktiga ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett
huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta
och förstå....Din hund.

Häääärligt väder NJUUUT!